Det här med att skylla på någon annan
tex. alkoholen.
så bra ibland så dåligt ibland men hur man än gör så
tänker man bara "faa-aaaaaaan".
Ibland säger man rätt onödiga saker efter några öl
man sjunker till en nivå där man är 15 och avundsjuk på
alla andra. Eller ah.
Ibland ångrar jag saker jag sa under ett rus för ca 4 år sedan
eller ångrar och ångrar mer ångestar mig över det.
Har kommit fram till att det ej är bra
så ska nog sluta dricka.
(låter som jag dricker jämt nu, men ja, det är väll iaf 3 gånger iiiiiiii
HALVÅRET!!!! typ...)
Ni vet när man säger "aldrig mer", kanke ska säga det och mena det nu
för åh vad mycket bättre man skulle må dom där mårnarna.
when
Ibland kryper det tillbaka, in under skinnet.
Stannar och växer tills det bryter ut i kaos
och skinnet spricker och jag går sönder.
ibland blir man hel snabbt men ibland så läker
såren ihop men det kryper där under skinnet endå.
Att gå tillbaka
Det här med att man tänker "ska ba kolla litee" på någon man förut
tyckte om så myckets facebook och tro att man inte kommer bry sig.
Så blir man asarg, går igenom hela tiden man hade tillsammans, kolla
om man fortfarande kan nummret utantill för det kunde man ju förut och
nu är det raderat för längesen för att man förut blev svag när alkoholen
beblandades med ens annars så förnuftiga tankar . . . Man vill skicka
hatiska sms och säga saker som "du är dumihelahuvudetduförstördeALLT"
"din nya tjej är mycket fulare än mig!!" "du har blivit fetare än du var förut"
"ditt hår är äckligt och dina ögon sitter flr tätt" "jag hade hemliga kärlekar
som jag inte berättade för dig under tiden vi var tillsammans MEN JAG SKULLE
ALDRIG HA VELAT BYTA NÅGON MOT DIG FÖR ALLTSÅ DU VAR ALLT"
Och sen inser man att, vafan, det betyder ingenting längre, det har det inte
gjort på länge nu, ibland kanske när man är ledsen och vill bevisa att
DET ÄR SYND OM MIIIIIG! fast inte ens då gör det så ont att jag skulle
behöva gråta över det igen, nej, aldrig igen.
du och jag min kärlek någongång i tiden, vi är över. föralltid nu
kill this
Måste sluta skriva om löjlig kärlek! Om bloggen var k ti the ass innan så är den ju hemsk nu! Nehedu tack, tacka vettja dagarna när allt handlade om hat och musik, Jag var så jävla bra på dom dagarna. Musikpsykolog? Finns det? Jag borde helt klart bli det isf!! Mvh the hater! 
2011-11-09
Hej kära bloggen, leveru?
Det gör jag.
Jag är ensam i lilla rummet nu
Tom är borta för femte veckan i rad
jag är helt dökär och jag blir bara mer och mer kär varje dag
det är en sjuk känsla.
Jag trodde inte jag skulle längta ens när han åkte men ungefär 10
minuter efter han satt sig i bilen stod jag där på den jävla icaprkeringen
och grät och dregglade och ringde och sluddra fram något i stil med
"lämna mig inteeeeeeeeeeeeeeeeeeeee". Jag kan vara lite dramatisk.
Vi sa "vi ses om några veckor vi hinner inte ses varje helg"
Vi har setts varje helg och vi har saknat varandra efter bara en dag
han är underbar och allt är precis lika klyschigt som det ska vara.
om ni undrar när jag tänker återgå till hatblogg så vette tusan
det kanske blir okej ett tag framöver nu.
ps. jag har tillochmed vänner på skolan. ehehhee.
har för mycket jag vill säga men orden vill inte hamna rätt
Dom säger: Men nu har du ju han ist, så då tänker du väll inte på det. det är väl skönt.
Jag tänker: yeah bara för att jag inte längre är kär i killen som typ plågade min hjärna
i månader utan jag är kär i en som faktiskt, faktiskt berättar för mig varje dag att
jag är bäst & den enda osv så betyder det nog antagligen inte att jag slutat tänka på
att jag under flera månader kände mig så jävla skyldig så jävla dum för jag var kär
i någon som jag trodde vela va med mig men som försvann och nu låtsas som att jag
aldrig har funnits.
NEHEDUTACK jag tänker på det ofta och jag undrar om det fortfarande är mitt fel
om jag förtjänar/förtjänade att må så dåligt att jag funderade på att flytta och ge
upp det där med musik, för jag kunde ju inte ens andas.
Ett år som skulle bestå utav musik bestod utav jag vet inte, två känslo stenar
som malde ner min hjärna till pulver?
har bestämt mig för att det inte är mitt fel
FÖR DET VARE INTE
kanske ingens fel
kanske allas
kanske borde jag inte ha blivit kär
kanske borde jag sagt att jag inte kunde, inte när han var fast i nått annat
kanske var det hans fel
varför ältar jag?
jag kommer knappt ihåg hur det egentligen va
för jag har försökt komma över det
och mycket lämande jag kvar i det där pissgula rummet
där jag berättade allt för hon som sa "Det är inte ditt fel"
"misstag görs paulina och så måste det vara"
överdriven oro säger dom
det är det
Ö V E R D R I V E N
överdriven rädsla
ångest
oro
den där oron
allt är överdrivet
alla känslor blir överdrivna
eller blev kanske man ska säga
varför är det tabu att skriva om att man mår dåligt
och varför blir folk irriterade på folk som skriver om hur
perfekt allt är i deras liv. Varför måste det vara lagomt?
varöfr får det inte vara svart eller vitt, gott eller ont?
tänker nog inte bry mig.
det här med att man får skriva vitt och brett om att man har
cancer och äter mediciner
men om mår psykiskt dåligt och är psykiskt sjuk då ska man inte
skriva om det och herregud om man skriver att man äter mediciner
inte undra på att folk skäms över att dom äter antidepp, sömntabletter,
lugnande........ osv.
svammel vareja?!
och dagendå, den kan jag ta
idag satt jag med panikångest på ett tåg i tre timmar
jag hade tappat bort min påse med nya skivor i och så var
kaoset lös i mig. det var inte så roligt kanske.
annars vare finfint.
hejdå!
måste ju funnits en anledning till att det tog slut?
Folk som säger "men det är väll kul för han" eller
"men är du inte glad för hans/deras skull" om gamla ex påväg till pojkvän
men du blev dumpad i sista sekund eller övrigt.
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
jag är verkligen inte glad för deras skull
varför skulle jag vara det?
HA
HA
HA
HA
............................. tack för mig.
Hur mycket?
Jag vill att alla ska fatta hur underbart det är att ha en Tom som pojkvän,
för det är nog det bästa som finns!
Att ha en mage som lever sitt egna liv för han gör saker som jag inte
kan förklara. Hur jag konstant bara sitter och ler efter att vi har pratat
om "efter skolan" och jag finns med i hans planer då, i hans flyttplaner
i hans lägenhetsplaner i hans livsplaner. Att efter ha hälsat på han när han
jobbat så åker vi runt i bilen och kolla lägenheter och planerar hur vi
ska göra för det är ju inte alls jättelångt kvar och vi måste ha lägenhet
så han kan jobba där och vi kan bo ihop.
Jag gnäller ofta på par som går fort fram och jag och tom har ju bara varit
helt oficiellt tillsammans i tre månader fast än vi har spenderat ungefär
9 månader med varandra inom väldigt kort räckhåll.
Äh jag bryr mig inte, det är såhär det ska vara, det är perfekt och det har
aldrigaldrig varit såhär.
Han bara finns och ja, det gör mig glad ibland rentutav lycklig hur svårt
jag än trodde det skulle vara att bli det.
jag vill bara skrika ut allt ibland men det behövs inte
han fattar nog, han fattar nog precis.
för det är nog det bästa som finns!
Att ha en mage som lever sitt egna liv för han gör saker som jag inte
kan förklara. Hur jag konstant bara sitter och ler efter att vi har pratat
om "efter skolan" och jag finns med i hans planer då, i hans flyttplaner
i hans lägenhetsplaner i hans livsplaner. Att efter ha hälsat på han när han
jobbat så åker vi runt i bilen och kolla lägenheter och planerar hur vi
ska göra för det är ju inte alls jättelångt kvar och vi måste ha lägenhet
så han kan jobba där och vi kan bo ihop.
Jag gnäller ofta på par som går fort fram och jag och tom har ju bara varit
helt oficiellt tillsammans i tre månader fast än vi har spenderat ungefär
9 månader med varandra inom väldigt kort räckhåll.
Äh jag bryr mig inte, det är såhär det ska vara, det är perfekt och det har
aldrigaldrig varit såhär.
Han bara finns och ja, det gör mig glad ibland rentutav lycklig hur svårt
jag än trodde det skulle vara att bli det.
jag vill bara skrika ut allt ibland men det behövs inte
han fattar nog, han fattar nog precis.
smarta eller jubelidioter eeeeeeh
Jag har aldrig riktigt gillat djur men nu helt plötsligt är det helt underbart med två slempellar
märta kan göra high five och henry kan kramas och dansa tryckare.
Varför hon men inte jag?
När jag i vintras mådde så dåligt att jag inte visste vad som var verkligt
och vad som var ett stort påhitt så önskade jag att avlivning var något som
man gjorde på människor för det var inte värt, jag stod inte ut en sekund
till om det skulle göra såhär jävla ont i mig. När medicinerna började verka
och jag kunde andas luft som var på riktigt så fick min famil erbjudande om
att ta hem en valp, en blodhund som det hade blivit nått fel på så hon var
pyttepytteliten, uppfödaren kunde inte ha kvar henne och ta bort henne
var inget som kom på frågan. Efter mycket tjatande från min sida så fick
vi hem henne (på min pojkväns födelsedag parenteeeeeees) Hon var
världens minsta och sötaste och hon skulle heta märtah louise, hade jag
bestämt. Varenda gång jag åkte hemifrån ner till nyköping så längtade jag
efter henne och vela bara hem och gosa med henne, låta hon sova på min
huvudkudde och bara ha henne. Hon var en ljusglimt och på riktigt och
nått som höll mig uppe. Igår fick jag ett samtal från min mamma, Märtas
ben som behöver opereras går inte att operera hon har ont och det kommer
antagligen bara bli värre, hon kan äta starka mediciner resten av sitt liv
som inte är snälla för henne alls men som gör att hon lever, ett otacksamt liv.
Till höstlovet ska vi avliva Märta, för hon kommer få ett så hemskt liv med starka
mediciner ett felvuxet ben och ögon som kommer behöva opereras från såren
hon har.
Om inget drastiskt sker så kommer hon bara bli 10 månader och mitt hjärta blöder.
känns lite töntigt att skriva det här egentligen, men så bara är det.
kanske
kanske jag kommer tillbaka hit igen om livet börjar
suga rejält. men just nu. ingenting behöver kastas ut här
har inte så mycket hat i mig denna månad heller.
HEJ OCH VÄLKOMMEN TILLBAKA PAULINA!
HEJSVEJS!
jag är värmlänning och sambo!
Eller ja, jag går på skolan i ransäter nu och bor med min fina iaf ett tag
framöver (nån vecka för sen försvinner han till göteborg och jag kommer
gråta blod för vi har aldrig vart ifrån varandra så länge (eller jo
parantesiparantesen det har vi men endå!!)) Hur som helst så delar vi
tio kvadrat och massa mys, ack ack blir seriöst kärare i han varje dag
han är så fin på morgonen när jag vaknar av alarmet och klättrar över honom
och ska stänga av det och han grabbar tag i en så man får världens mysigaste
kram där på morgonen! IH. Och att ligga i sängen och kolla på serier hela kvällen
och halva natten. Att planera hur helgen ska bli och han ska åka hem och jag
känner "NEJ ÅK INTE" och då har han redan tagit förgivet att jag ska med
han lixom "vi åker hem i helgen va?" Och jag döööööör. Och när han säger
"jag trivs att bo med dig såhär jag kan inte tänka mig att bo ensam sen" och jag
typ "VI KÖPER EN VILLA GULDFISKAR HUND BARN (fast dom köper vi ej!)
NUNUNU! vi har ju redan en kombi, räknar den som min med nu för jag fick
lov att städa den i helgen när vi var in the big city vaxholm.
Och igår var vi och kolla på fluffiga små kaniner, och jag typ VÅRAAN! fast man får
inte ha djur här och det är lite synd för jag har aldrig gillat kaniner men den här
var min, det stog nästan paulina på den.
Nej ni fattar grejen, jag har det bra här fast än jag måste hitta annat boende
fast att jag inte vill för jag vill vara här jämtjämtjämt, fast det komme rjag va endå
men det får inte husmor veta för då får man kanske lite skäll, EH hon måste ju förstå
min barnsliga kärlek som kommer räcka livet ut för denna man om inget råkar gå snett
vilket inte kommer hända för eeeeh det går ba inte!
Och jag och tompers håller på med en skiva vi är inne på låt fyra redan och vi ska
ha gjort tio innan jul vilket inte verkar vara ett problem än så länge.
Och jag har tusen lektioner vissa dagar och sen 2 på en dag och ingen på fredagar
ha, torsdag=helg! finfint.
Har så mycket annat att säga eller typ inget men typ allt.
Hur roliga mnniskor som går här (känner ingen än men alla hälsar och så men alltså
jag fattar knappt vilken min klass är :D) Men en kille tex. han har stoooooort krulligt hår
70-80 tals kläder och grymmaste pilotgllajerna alltså inte solisar utan vanliga och alltså
vill bara prata med han och se om han är lika bra som han verkar men jag vågar inte.
Kanske sen, eeh
JAJA
det funakr ju
puss
and i said:
han fråga idag: När blev vi tillsammans, vilket datum?
det enda jag tänkte var, jag bryr mig inte jag vill bara
veta datumet då det tar slut så jag kan radera det datumet från hela världen.
För det får inte hända.
Aldrig har det kännts så här med någon hud mot hud.
Så mycket jag vill säga men inte vågar
PIRR!
i helgen flyttar jag
till värmland
till ransäter
till en skola
och inte minst väldigt nära mina finafantastiska!
Om jag är glad? allting bara släppte i kroppen och jag är lugn och så jävla
glad. Fattar inte riktigt har ju förberett mig på typ, inte vet jag´ett liv i misär! :D
Nej detta blir nog perfekt.
Åh, jag längtar! På måndag börjar jag antar jag, ska ringa för lite info om boende
osv. BÄST.
Sjunga hela dagarna och kramas hela nätterna, jag är lycklig tror jag, är det såhär
det ska kännas då?
hoppas.
självkär
ibland vill jag döda alla som inte älskar mig.
heheheh
